Svensk produktion av hållbar sjömat är hotad

Om vi vill gynna hållbar produktion av sjömat i Sverige och forma en bransch som bidrar med värdefulla samhälls­nyttor, måste våra besluts­fattare agera i frågan. Det skriver forskare vid IVL Svenska Miljöinstitutet och Tyréns i en debattartikel i Svenska Dagbladet.

Debattartikeln publicerades i Svenska Dagbladet den 13 maj 2021, läs den här Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. eller nedan.

Sverige har en lång kuststräcka och högt uppsatta mål kring levande kustsamhällen, hållbart producerad mat och förbättrad havsmiljö. Det svenska marina vattenbruket har potential att bidra till flera av dessa mål. Trots det går tillväxten i branschen långsamt och flera nationella strategier om ökad produktion har inte uppnåtts. Om vi i Sverige vill ha ett levande, konkurrens­starkt och hållbart marint vattenbruk som bidrar till gemensamma samhällsnyttor måste frågan högre upp på den politiska dagordningen.

Vattenbruk med musslor, alger, ostron och sjöpung kan bidra till flera samhällsvärden. Först och främst till en produktion av hälsosamma livsmedel; både musslor och ostron är rika på vitaminer, mineraler, och fleromättade fettsyror. Produktionen har också ett lägre klimat- och miljöavtryck i jämförelse med andra proteinrika livsmedel. Arterna kan till och med bidra med miljönyttor, till exempel genom att ta upp både kväve och fosfor från haven de lever i. Att odla dessa arter bidrar även till levande skärgårdssamhällen genom att skapa arbetstillfällen, kulturella värden, och innovationskraft i landsbygdsområden. Självklart finns potentiella negativa effekter såsom estetisk påverkan av odlingarna, lokala negativa effekter på bottnar, samt påverkan på rörligt friluftsliv. Därför är det viktigt med en ändamålsenlig förvaltning som styr produktionen till områden där påverkan är som minst och de positiva effekterna som störst, utan att hämma branschens utveckling. Detta ingår i flera myndigheters uppdrag och interna strategier, men har ännu inte förverkligats.

Några av de största hindren för expansion av det marina vattenbruket som framkommit genom vår forskning är omodern lagstiftning och oförutsägbar förvaltning. Som en följd av dessa utmaningar är lönsamheten i branschen låg vilket också minskar incitamentet för nya aktörer att etablera sig.

Möjligheterna att förenkla reglerna för det svenska vattenbruket utreddes under 2020. I arbetet föreslog både producenter och forskare att nya arter såsom alger och sjöpung ska regleras likt allt annat vatten­bruk i Sverige (fisk, kräftor och blötdjur), men utredningen som nu ligger på regeringens bord omfattar inte detta förslag. Dessutom saknas en aktuell nationell vägledning för hur lagstiftningen ska tillämpas av handläggande myndigheter, och de långa handläggningstiderna som följer hämmar branschens utveckling och fortlevnad.

Tillstånd för odlingar är centralt, både som ett verktyg för att placera odlingar där den negativa påverkan på miljö och andra aktiviteter är så liten som möjligt, och för att skapa långsiktighet för vattenbrukaren. Här finns i dag stora osäkerheter, eftersom både odlingstillstånd och strand­skydds­dispenser måste förnyas med olika tidsintervall. Dessutom sker oftast inte en samordnad tillståndsprövning inom och mellan myndigheter. Det gör att förutsättningarna för hur verksamheten kan se ut under kommande år blir oförutsägbara. Jämför det med en lantbrukare, som inte vet från år till år om och hur marken får brukas. Det blir svårt att upprätthålla och utveckla en verksamhet under de premisserna.

Trots en stor efterfrågan på sjömat är lönsamheten i branschen oftast låg, vilket framför allt beror på de stora osäkerheterna som är förknippade med att bedriva verksamheterna. Det skapar också få incitament för investeringar i branschen. De flesta av de producenter som vi har intervjuat i vår forskning drivs av ett stort engagemang för havs- och miljöfrågor och en vilja att bidra till en levande kustmiljö, men förutsättningarna och den ständiga oron för framtiden minskar deras motivation att stanna i branschen.

Om vi vill gynna en hållbar produktion av sjömat i Sverige och forma en bransch som bidrar med mat och andra värdefulla samhällsnyttor, måste våra beslutsfattare flytta fram sina positioner i frågan. Vi förslår att:

• Vattenbrukets potential att bidra till blå tillväxt synliggörs i strategier och handlingsplaner för hållbar samhälls­utveckling.
• Samordning inom och mellan myndigheter förbättras för att uppnå kortare hand­läggnings­tider och enklare tillstånds­förfaranden för alla vattenbruks­aktörer.
• En ny vägledning för vattenbruk tas fram och inkluderar ett kunskapslyft för alla som kommer i kontakt med vattenbruksfrågor.
• Lokalisering av vattenbruk ska ingå i den fysiska planeringen på kommunal och regional nivå.
• Existerande reglering av vattenbruk utökas till att omfatta även nya odlingsarter.

Johanna Stadmark, forskare ekosystem, IVL Svenska Miljöinstitutet
Åsa Strand, forskare vattenbruk och marinekologi, IVL Svenska Miljöinstitutet
Frida Franzén, forskare vattenförvaltning, Tyréns