Den småskaliga vattenkraftens miljöpåverkan och samhällsnytta

Den här studien analyserar det tänkbara scenariot att ett stort antal små vattenkraftverk rivs ut. Enligt studien kan det finnas fler frågor som bör påverka beslut om utrivning eller andra miljöförbättrande åtgärder.

Sammanfattning

Den statliga Vattenverksamhetsutredningen föreslog 2014 bland annat att alla vattenkraftanläggningar som saknar tillstånd enligt miljöbalken bör nyprövas. Den nationella strategin för hållbar vattenkraft som kom 2015 slår fast att det krävs omfattande miljöförbättrande åtgärder för att Sverige ska klara åtagandet enligt EU:s vattendirektiv. Trots att Havs- och Vattenmyndigheten pekar på att faunapassager och ekologisk reglering är huvudinriktningen finns det en oro för att många små vattenkraftverk ska tvingas till nedläggning och utrivning på grund av höga process- och åtgärdskostnader. Det är alltså nödvändigt att klargöra det juridiska och finansiella ramverket för den småskaliga vattenkraftens framtida förändringar för att samhället ska lyckas genomföra en rättvis och hållbar omställning.

Den här studien analyserar det tänkbara scenariot att ett stort antal små vattenkraftverk rivs ut. Idag finns det knappt 2 000 små vattenkraftverk i drift och ytterligare flera tusen fördämningar orsakade av nedlagda kraftverk, flottningsföretag och väg- och järnvägsnätet. Skulle det bidra till en hållbar samhällsutveckling om några hundra av dessa kraftverk revs ut? För att svara på det måste både miljöpåverkan och samhällsnytta studeras. Analysen har gjorts utifrån tre perspektiv – EU:s ramdirektiv för vatten, ekosystemtjänster och nationella miljömål – och för tre aspekter – kultur och rekreation, miljö samt elförsörjning. Under studiens litteraturgenomgång blev det tydligt att det i publicerad litteratur finns en övervikt mot beskrivningar av den befintliga vattenkraftens miljöpåverkan. Den småskaliga vattenkraften beskrivs sällan separat utan klumpas oftast ihop med den storskaliga, vilket kan ge en felaktig eller svårtolkad bild. Den här studien har utöver miljöpåverkan fokuserat på den småskaliga vattenkraftens betydelse för kulturmiljön och elförsörjningen.

Många småskaliga vattenkraftanläggningar har höga kulturhistoriska värden. De är de äldsta tekniska installationerna som fortfarande är i drift och de påminner tydligt om hur Sveriges industrialisering och elektrifiering gick till. Värdena hänger starkt samman med en bibehållen verksamhet. Under de senaste åren har flera länsstyrelser arbetat med att dokumentera kulturmiljöer längs vatten, bland annat vattenkraftanläggningar. En av studiens slutsatser är att kunskapen om de här kulturhistoriska värdena bör fortsätta att dokumenteras, tillgängliggöras och användas professionellt vid beslut som rör anläggningarna.

Idag bidrar den småskaliga vattenkraften med enstaka procent till Sveriges totala elförsörjning. Samhällsnyttan av det här begränsade bidraget bedöms vara större än vad procentsatsen antyder och kunna bli än viktigare i framtiden. Till allra största del finns de små vattenkraftverken i södra Sverige, det vill säga i de elområden där elförbrukningen är större än elproduktionen. Den här obalansen kommer att öka i takt med att fler kärnkraftsreaktorer stängs. Dessutom kan vattenkraftverken försörja lokala elnät vid stora strömavbrott, till exempel efter stormar. Så kallad ö-drift ställer särskilda tekniska krav som bara vissa anläggningar uppfyller idag, men som fler kan uppgraderas med om det bedöms vara tillräckligt angeläget. Enligt flera bedömningar finns det också möjlighet att öka elproduktionen från små och medelstora vattenkraftverk om Sverige i framtiden skulle välja en sådan energipolitisk väg. Dessa möjligheter går i praktiken förlorade om de befintliga anläggningarna rivs ut. Tyvärr har det varit svårt att hitta den här informationen om just den småskaliga vattenkraften. Det beror på att elförsörjningen främst beskrivs på systemnivå. Det gör det svårt att ta ställning till både nytta och potential för enskilda anläggningar eller för olika delområden.

Den sammantagna slutsatsen blir att en helhetsbedömning krävs vid beslut om miljöförbättrande åtgärder och att den här bedömningen måste göras både på avrinningsområdesskala och för den enskilda anläggningen. Var i avrinningsområdet bör åtgärder prioriteras för att uppnå önskad miljöeffekt? Vilka hänsyn måste tas för att inte hota andra värden eller nyttor? Vilka krav är rimligt att ställa i det enskilda fallet utifrån vad som är miljömässigt motiverat, tekniskt möjligt och ekonomiskt rimligt? (Slutsatsen är giltig oavsett om det handlar om utrivning eller faunapassage och ekologisk reglering.) Den nationella strategin för hållbar vattenkraft utgår också från det nationella perspektivet och ska framöver konkretiseras genom ett antal pilotprojekt i avrinningsområdesskala. I stor utsträckning finns det redan tillräckligt kunskapsunderlag, men i flera fall beskrivs inte den småskaliga vattenkraftens roll eller betydelse specifikt. Inte minst därför är det viktigt att utnyttja expertis inom de olika ämnesområdena vid helhetsbedömningarna, så att den kunskap som finns tas till vara. Eftersom en helhetsbedömning måste väga samman vitt skilda aspekter – miljö, kulturhistoria, elförsörjning – är det viktigt att tydligt redovisa vilka prioriteringar som har gjorts och hur de motiveras.

Prenumerera på våra nyhetsbrev